Klassificering
Grappan kan klassas enligt hur länge den lagras och hur den är framställd, vilka druvor den är gjord på eller vilken färg den har.
Detta kan stå på flaskan och ge konsumenten en indikation om vad som finns i flaskan.
Är grappan ung, dvs helt olagrad eller lagrad på stålfat, kallas den Giovane eller Bianca, som (Ung eller Vit). Är den lagrad på ekfat bara för att rundas av kallas den ofta Affinata.
Är grappan lagrad flera år på ekfat och fått en bärnstensfärg och har mogna utvecklade aromer från ekfat, kallas den för Riserva, Vecchia, Invecchiata eller Barrique, detta kommer från oxidationen som sker under tiden den lagras .
Lagrad grappa är vanligt i de nordvästra delarna av Italien medan ung grappa är vanligare i de nordöstra delarna. Idag gör många producenter på olika sätt vad gäller lagring.
Ursprung
Ofta skriver producenter vilka druvor grappan är framställd av. Detta kan ge en bra bild av hur grappan kommer dofta och om man ska kalla den en “rå” grappa, en “len” grappa eller en “aromatisk” grappa. För att lära sig druvsorterna gäller det att smaka sig fram, det är bara du som vet vad du tycker om.
Idag ursprungsmärker många producenter sin grappa. Det är viktigt att komma ihåg att bara för att grappan är ursprungsmärkt, betyder det inte att den är bättre.
Man ska också tänka på att det syftas på råvaran, alltså var druvorna odlats, inte var produkten är framställd. En grappa kan vara gjord av druvor från södra Italien på ett destilleri högt upp i Alperna.
Märkning
Man kan märka den på olika nivåer. Grappa di Piemonte är en slags ursprungsbeteckning som egentligen inte berättar mycket, bara att druvorna kommer från regionen Piemonte. Hade man istället skrivit Grappa di Barolo, berättar man att grappan är gjord av Nebbiolodruvor från området Barolo. Poli gör en grappa som de kallar “Grappa di Sassicaia”, dvs. att det t.o.m. talar om vilken producent druvresterna kommer ifrån. På senare tid har man faktiskt gått så långt som att vingårdsbeteckna flaskor, dvs skriva exakt vilken vingård druvorna kommer ifrån. Detta är fortfarande ovanligt men hittar man en sådan flaska kan man vara säker på att innehållet matchar det förmodligen höga priset.
En term som uppfanns av den utomordentliga procenten Nonino utanför Udine i Friuli är Monovitigno. Det betyder att grappan är destillerad av resterna av endast en sorts druvor. Idag använder många producenter uttrycket och det har tyvärr blivit lite ”utvattnat”.
Tillsammans kan dessa uttrycken ge en grappavän en bra bild av vad som finns i flaskan och också berätta för oss vilka flaskor man ska undvika. T.ex är det sällan en grappa, som är destillerad i en annan region än var druvorna odlats, håller särskilt hög kvalitet. Likadant ska man undvika flaskor där ”ordleken” motsäger sig själv, tex en flaska Grappa di Amarone Monovitigno, eftersom Amarone är ett distrikt och ingen druva, där använder man nämligen mer än en sorts druvor i sina viner.
De vita druvsorterna Chardonnay, Moscato, Prosecco och Verduzzo, samt de röda Cabernet Sauvignon och Merlot är den vanligaste råvaran men idag har det brett ut sig till att innefatta även ”finare” druvor som Nebbiolo (Barolo, Barbaresco) Brunello. Grappa Monovitigno – en grappa framställd av en enda druvsort.För att druvsorten skall få nämnas på etiketten måste minst 85% av råvaran komma från den angivna druvsorten. Av 100 kg vinaccia utvinnes 2-3 liter högklassig grappa. Den vita grappan, lagrad i behållare av glas eller stål är den vanligaste. Den gulaktiga varianten, har fått färgen från lagring på ekfat har oftast en något rundare smak.
Affinata = förfinad grappa, lagrad 6 månader på ekfat eller det dubbla i annat kärl.
Riserva = 18 månaders fatlagring.
Uva = grappakvalitet från destillerade druvskal eller hel druva, alltså ej med druvstjälk.